Jag råkar vara gift med en cykeltokig man och det har lyckligtvis smittat av sig även på mig. Så en tidig höst gav vi oss av med en hyrd husbil fullpackad med mat, dryck och våra MTB-cyklar med tillhörande utrustning. Vi hade en plan att stanna på utvalda ställen, sova i husbilen och göra dagsutflykter med våra cyklar. En av platserna var Helagsfjället i Jämtland.
Sol och uppförsbacke
Vi startade dagen med en frukost i husbilen och sen bar det iväg. Det var en härligt solig dag, så det skulle behövas mycket vätska. Och första biten var dessutom bara uppför… Inte mycket cykling då inte! Planen var att ta sig upp till Helags Fjällstation, äta en smarrig lunch och sen cykla utför tillbaka till husbilen. Så med det målet på näthinnan var det bara att börja knata, och skjuta cykeln framför sig. En bit upp började så min insulinpump att larma. Den hade fått något fel och hade nu stängt av sig! Ja, det var inte mycket att be för, bara att sätta sig i naturen och fylla ny pod med insulin och sätta fast på kroppen. Allt gick bra och snart var vi på väg igen.
Äntligen startade det roliga
Efter ett par timmar hade vi nått så pass långt att det började plana ut och vi kunde cykla. Nu började det roliga! Vi cyklade på små steniga stigar, över spänger och genom vattendrag. Trixigt och roligt!! Och bra för balanssinnet – här fick man inte ha “spångest”. Fast råkade man vingla till på en av brädorna så föll man ju inte så hårt…
Vyerna och tystnaden
Det är otroligt vackert uppe på Helagsfjället, oändliga vyer, fina färger och alldeles öronbedövande tyst. Emellanåt pausade vi och bara låg på rygg i ljungen och njöt. Och vid ett tillfälle cyklade vi förbi ett par renar. Sån härlig frihetskänsla, långt från stadens hets och brus. Jag var noga med att kontrollera mitt blodsocker med jämna mellanrum och låg hellre lite i överkant av vad jag borde än tvärtom. I min vattenflaska hade jag sportdryck, för att enkelt kunna fylla på med energi med jämna mellanrum.
1043 meter över havet
1043 meter, så högt ligger Helags Fjällstation och efter nära fyra timmars vandring/cykling hade vi äntligen nått vårt lunchmål. Sällan har en soppa och en öl smakat så underbart gott! Vi satte oss ute i solen, pausade och njöt. Jag visste ju att vi hade precis lika långt att cykla när vi skulle tillbaka, så det skulle gå åt mer energi innan dagens äventyr var slut. Därför tog jag inte full insulindos till lunchen och gissade lite på hur mycket jag skulle behöva. Det skulle visa sig vara en ganska god gissning.
Utför och hemåt
Rumpa och ben var ganska ömma och trötta och det var lite segt att komma igång efter lunchpausen. Såklart gick det bra mycket fortare nu när vi inte behövde gå uppför och tillbakafärden tog endast halva tiden. Det är ju det här jag gillar allra mest med cykling, att åka nedför på små stigar och njuta av flow och fartvind. Så härligt!! Blodsockret höll sig dessutom på en bra nivå hela vägen tillbaka och jag kunde njuta av att swisha nedför berget, tillbaka mot vår husbil. Väl framme packade vi in våra saker och styrde husbilen mot nästa dags mål, Åre och bikepark-cykling!
