Att börja på ett nytt jobb är alltid nervöst. Kanske är det helt nya arbetsuppgifter, nya
kollegor – eller till och med en helt ny stad? En fråga som ofta går varmt i diabetesforum
är hur en ska hantera sin typ 1-diabetes i söka-jobb-processen, och när första
arbetsdagen dyker upp.
Jag har testat lite allt möjligt hittills i mitt vuxna liv; högskolestudier, eget företag och fast
anställning. Samtliga kräver ett eller annat ställningstagande med sjukdomen i åtanke.
Nyckeln till det hela, för min del (glöm inte att diabetes är en individuell sjukdom och
därmed kräver en individuell approach!), har varit öppenhet. Jag har alltid varit löjligt
öppen med min diabetes, och det har fungerat väldigt bra. Därför kommer här lite tips till
er som ännu inte hittat ert förhållningssätt. Välj och vraka – ta bara till er det som ni
känner er helt bekväma med. Men tänk på att en välinformerad arbetsplats är en tryggare
plats, både för dig och övriga.
Dölj inte din diabetes på en arbetsintervju
Många väljer att göra just detta, eftersom det potentiellt sett skulle kunna innebära att de
blir särbehandlande och bortsorterade. Kanske vill de att sjukdomen inte ska skugga över
de arbetsrelaterade styrkorna. Jag berättar alltid relativt direkt, och vänder min diabetes
till min fördel. Säger att den utan tvekan har gjort mig starkare, mer envis, strukturerad
och grymt noggrann.
Dessutom – är en arbetsgivare som sorterar bort kandidater baserat på deras
sjukdomstillstånd någon du vill jobba för, när du tänker efter?
Berätta för medarbetarna
Beroende på hur arbetsplatsen ser ut, tycker jag att du ska välja ett passande forum att
informera kollegorna om din sjukdom i. Kanske på ett veckomöte, i ett gruppmail, eller
face to face. Öppna upp för frågor, och berätta var (om du har en) de kan hitta ditt
druvsocker och din Glukagonspruta om något skulle gå fel. När jag började på min förra
arbetsplats så gjorde jag en PDF med den information som var av störst vikt att mina nya
kollegor tog del av. Den pratade jag om på ett avdelningsmöte, samt skrev ut och satte
upp vid min arbetsplats. En del ville ha en vid sin egen plats också. Jag visade även hur
den orangea lådan med sprutan ser ut, och visade var de kunde hitta den.
Samma PDF återanvände jag sedan när jag nyligen började på mitt nuvarande jobb –
informationen är ju fortfarande densamma. Denna gång skickade jag ut den i ett mail,
tillsammans med en hänvisning till var i kökets kylskåp som min Glukagonspruta ligger.
Som respons fick jag:
”Tack för värdefull info – hoppas aldrig att jag kommer behöva använda mig av sprutan!”
”Vad spännande, kan du inte berätta mer?”
”Vad bra att du skickar ut, det känns tryggt att veta vad som behövs om något skulle gå
illa.”
Summa summarum: du är du. Med diabetes och allt. Det blir ett extra jobb att dölja något
så stort, bättre är att vara transparent och därmed kunna fokusera på det du kom till
arbetsplatsen för att göra: jobba.
Och hänga med alla fantastiska kollegor, såklart!
