Ja, precis så är det. En riktigt rak och fin blodsockerkurva är väl varje diabetikers dröm? Det är lika härligt varje gång det händer och att motionera regelbundet är helt klart en av nycklarna för att nå dit. Därmed inte sagt att det är enkelt.

Planering inför träningen

Att vara fysiskt aktiv innebär en del utmaningar för mig. Det är inte bara att snöra på skorna och ut o springa så att säga. Jag behöver tänka på att anpassa min basaldos med insulin så att den är lägre än vanligt och det behöver jag göra en stund innan så att effekten av sänkningen hinner kicka in. Jag tänker också på att inte ha för mycket direktverkande insulin i kroppen precis när jag startar passet, för då dyker blodsockervärdet så snart pulsen går upp. En liten övning i balansgång så att säga! Inte för mycket insulin, men heller inte för lite, för då blir blodsockervärdet för högt. Dock har jag hellre lite för högt än lite för lågt, det är inte roligt att få en känning under ett träningspass och behöva avbryta eller pausa. Här får man testa sig fram och hitta sin egen balans. Varje gång jag beräknat rätt är det en seger!

Under träningen

Jag ser alltid till att kunna mäta mitt blodsockervärde under aktiviteten. Förr mätte jag genom att sticka mig i fingret och det innebär ju så klart en liten störning för man behöver stanna upp en stund. Numera har jag en sensor på armen som gör att jag enkelt kan mäta mitt värde och det ger mig en större frihetskänsla, vilket är fantastiskt härligt! Skulle jag märka att värdet är för lågt ser jag till att stoppa i mig något och druvsocker är snabbt och effektivt. Är jag ute på ett långt pass, som till exempel en distansrunda på cykel, justerar jag även basaldosen på insulinet ytterligare för att kompensera för det låga värdet. Och kanske stoppar jag även i mig något mera, typ en banan eller en bit choklad (ja, det gäller ju att passa på och äta nåt gott när man behöver det). Är värdet för högt för att jag beräknat fel ger jag mig själv lite insulin via pumpen.

Efter träningen

En av effekterna av träning är att jag blir känsligare för insulinet. Jag märker att kroppen inte behöver lika mycket insulin och ibland får jag justera basaldosen då jag går och lägger mig efter jag tränat hårt för att inte få för lågt blodsockervärde under natten. Även måltidsdoserna kan jag justera ned någon dag eller två efter träningen. Men när jag är inne i ett skönt träningsflow och gör aktiviteter minst varannan eller var tredje dag så mår jag som bäst, för då får jag oftare raka och fina blodsockerkurvor och värdena svänger inte lika mycket för kroppen är inställd på att vara fysiskt aktiv.

Träna tillsammans med andra

Det är skönt att träna tillsammans med någon. Men då vill jag också alltid att den personen ska veta om att jag är diabetiker, för att få förståelse för att jag behöver kontrollera mina värden, ibland stanna upp och justera insulin eller äta något. Det är ju också skönt att ha någon annan med sig och min make är bästa följeslagaren här. Hans lugn, trygghet och förståelse gör att min diabetes får ta den plats den behöver, vilket är befriande. Tillsammans har vi gjort massa skoj, som till exempel att cykla MTB längs Jämtlandstriangeln med full packning, helibike i Alperna (också med MTB), Halvvättern på landsvägscykel tillsammans med kompisar eller paddelturer på sjön med SUP-brädan.

Min största utmaning hittills – att ta mig igenom ett sprint-triathlon

Då jag fyllde 40 bestämde sig mina vänner för att ge mig en startplats i Stockholm Triathlon. Med skräckblandad förtjusning antog jag utmaningen och det som gjorde mig mest nervös var helt klart att simma 750 meter i Riddarfjärden. Inte för simningen i sig, men för att jag inte skulle kunna mäta mitt blodsockervärde i vattnet, om något skulle kännas konstigt. Simningen är första sträckan och för att vara på säkra sidan stoppade jag i mig en hel energi-gel precis innan start, med resultatet att blodsockervärdet rusade i höjden. I växlingen mellan simning och cykling låg jag på hela 18 mmol/l, vilket inte är en skön känsla när man vill vara pigg och alert. Men jag tog mig igenom loppet, mäkta stolt när jag kom över målllinjen! Sedan dess har jag gjort loppet två gånger till, och varje gång har jag lärt mig ytterligare något om hur min kropp reagerar och hur jag bäst parerar med insulin och energiintag.

Så, det finns allt att vinna på att ta hand om sin kropp och motionera. Inte bara får du njuta av endorfinerna som träningen ger, du får också kurvor som du kämpat hårt för och har rätt att känna dig stolt över!