Stories och livet

Träning och hälsa

Mat och recept

Stories och livet

En kärleksförklaring till förskolepersonalen

Jag tror att många med mig kan hålla med om att personalen på förskolorna är våra hjältar i vardagen. De torkar snoriga näsor, tröstar vid skrubbade knän, hämtar nappen och snutten när tårarna rinner på kinden. De finns där när du och jag inte kan finnas där. 

Sen finns det några extra superduperhjältar som gör det där lilla extra som inte många klarar av. De tar sig an det där som egentligen är omöjligt. Det där som våra anhöriga runt oss är rädda för att ta sig an. Det där som vi som föräldrar i ärlighetens namn knappt reder ut själva ibland. Och det är alla resurser och personal ansvariga för diabetesbarn där ute i förskolorna. Det här är min kärleksförklaring till er! 

Jag och min man har haft sån tur. Vi har förstått att det inte alls ser ut på samma sätt på alla förskolor runt om i detta avlånga land. Vi har enbart haft kontakt med personal som tagit sig an arbeten med att sköta Veras diabetes med bravur. De är proffs. De går in till hundra procent för att göra varje dag till den bästa även om verkligheten ofta inte är i närheten. De ger aldrig upp, de klagar aldrig och de låter Vera vara precis som vilket barn som helst i den utsträckning det går. 

När Vera blev sjuk sensommaren 2015, knappt två år gammal hade personalen på förskolan reagerat precis som vi på att något inte stod rätt till. I samråd med dem sökte vi återigen vård den där septemberkvällen trots att vi hade blivit avfärdade på vårdcentralen av en hyrläkare några dagar tidigare. ”Ge henne en napp och en mindre vattenflaska så ska ni se att hon nog blir mer nöjd och slutar dricka så mycket”. Hade vi lyssnat fullt ut på läkarens råd hade det kunnat gå mycket illa. Men superduperhjältarna däremot stöttade oss i att lyssna på vår magkänsla. 

Jag är så ödmjuk och tacksam över allt förskolan har gjort för oss. Att kunna lämna Vera i trygga händer på morgonen, veta att hon har det bra och att någon har koll på hennes blodsocker är den bästa känslan i världen. För som diabetesförälder är det också en tid för att få återhämta sig lite, släppa blodsockerkurvor och kolhydraträkning för en liten stund och bara vara du. 

Tack Gläntans förskola och all underbar personal som passerat genom åren. Och alla andra som jobbar med diabetesbarn på andra förskolor, klappa er själv på axeln. Du ska veta om att du är värdefull!  Och låt oss hoppas att jag en dag kan skriva ett nytt inlägg som handlar om hur fantastiskt bra det sedan gick även i skolans värld.


Läs fler inlägg av Maja Ljungberg:
Vad som händer under ytan

Stories och livet

Diabetes och graviditet

Alla är vi olika, liksom våra graviditeter och vår diabetes. En del har inga som helst problem under sina graviditeter, medan andra har det. Detta var min berättelse. …

Stories och livet

Relationen med andra diabetiker

Ingens diabetes är den andres lik. Och jag antar att det även gäller när det kommer till hur våra relationer till andra diabetiker och diabetes community:t ser ut. För vissa kanske det uppstår spontana givande samtal som kan pågå…

Mat och recept

Påskgodis för jämnare blodsocker

Påsken är en av de högtider då vi svenskar äter mest godis. Det kan underlätta mycket med några sockerfria godisalternativ. Choklad och mandelmassa tycker jag hör ihop med påsken. Jag har världens bästa recept på sockerfri mandelmassa. Mandelmassan som…

Mat och recept

Rödbetssoppa

Här är det en soppa på rödbetor med bönor och purjolök, och vita prickar av små mozzarellakulor eller fetaost. Det här blir ungefär två liter soppa. …

Maja Ljungberg om oron vid att bli gravid igen
Stories och livet

Vad som händer under ytan

Jag har tappat räkningen hur många gånger jag fått frågan om det är större risk att även lillasyster i magen kommer att få diabetes. Jag förstår nyfikenheten kring det. Klart att folk undrar. Men jag förstår inte att det…

Jag ska sluta klaga på svensk diabetesvård
Stories och livet

Jag ska sluta klaga på svensk diabetesvård

När jag blev inlagd kunde jag inte sluta gråta. Jag missade ju den semester som jag hade sett fram emot så länge..! Men akutläkarna och sköterskorna såg på mig med förvirrade miner; ​varför grät hon? Hon fick ju vård!…

Stories och livet

Tigerförälder

Som diabetesförälder vakar man som en tiger över sjukdomen. Inga kompromisser. Aldrig ”good enough”. Men det kommer en dag när ansvaret tar slut. Det betyder inte att oron gör det.…

Stories och livet

Att leva med diabetes typ 1 och NPF

"Jag skulle vilja påstå att det för de flesta diabetiker till slut hamnar i ryggmärgen att ta insulin... För mig och för andra med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir det aldrig naturligt, det blir aldrig till en del av måltiden."…