Det finns mat som anses och marknadsförs som hälsosam eller “det helt klart nyttigaste valet” – men som ändå ger snabba blodsockertoppar. Smoothies. Fullkornsbröd. Sushi. Att det och sedan inte få det resultat man trodde kan kännas som ett misslyckande: “Jag åt ju bra, och gjorde helt rätt..!”
I en värld med typ 1 diabetes är det mycket fokus på mat, kolhydratsmängd och att äta “rätt” eller “fel”. Det är inte bara olyckligt att det finns så mycket tyckande och tänkande, det är rentav farligt och ökar risken för ätstörda beteenden enormt mycket.
Vi proppas dessutom fulla av budskap från sociala medier och media om att man ska gå på den dieten, utesluta detta och – kanske framförallt, och mest genomgående – äta nyttigare.
Men blodsockret bryr sig inte om marknadsföring eller kosttrender. Det reagerar på kolhydraternas hastighet, mängd, sammansättning – och så timingen och mängden insulin förstås. Det är en komplex ekvation med flera variabler, som är nästintill omöjlig att lösa till 100 %. Och när något marknadsförs som objektivt nyttigt, men blodsockret visar en annan sanning, ja då kan det kännas jobbigt. Jag vet.
Inte en tävling
Att blodsockret sticker iväg betyder inte att maten är “fel” eller “dålig”. Det betyder bara att insulinet behöver tänkas igenom och anpassas. Att det går åt insulin är inte “dåligt”, kolhydrater är inte fienden utan en livsviktig byggsten (särskilt för barn!).
Det är inte en tävling om att ha bäst kurva eller minst antal enheter insulin som vinner. Vi måste sluta prata om mat som bra eller dålig. Att äta det man vill och det ens kropp mår bra av är en praktisk fråga – inte en moralisk.
LÄS ÄVEN: Varför behöver jag plötsligt mindre insulin?
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
