Stories och livet

Med diabetes i försvarsmakten

Detta inlägg är skrivet i en annan verklighet – före utbrottet av COVID-19 i Sverige. I den situation vi befinner oss nu är solidariteten med varandra – och särskilt med dem som tillhör en riskgrupp – viktigare än någonsin. Att utsätta sig själv för risk är i nuläget det samma som att utsätta någon annan för risk.

Livet och diabetes uppmanar alla att följa Folkhälsoinstitutets och sina vårdgivares rekommendationer.


Att få vara med och göra skillnad där det behövs är en av mina största drivkrafter. Att jag också får erfarenheter och kunskaper som jag kommer att ha nytta av resten av livet är egentligen bara en bonus.

När jag skriver det här så sitter jag på en kasern iklädd min M90 uniform med den svenska flaggan på vänster arm. Jag utbildar under dagen 50 stycken frivilliga ungdomar i sjukvård via flygvapnet. Trots min unga ålder och min typ 1 diabetes så har jag nu varit aktiv i försvarsmakten i över 6 år. Jag började som hemvärnsungdom och lärde mig där att ta hand om mig själv och andra i svåra situationer. Jag lärde mig också hantera min diabetes under alla möjliga sorters fysiska och psykiska påfrestningar.

Jag förstod ganska tidigt att jag under övningarna behövde ha lite extra koll på blodsockret och alltid ha lite mer med mig att äta än alla andra, men utöver det så skiljde jag mig inte från mängden. 2016 gjorde jag min militära grundutbildning mot hemvärnet och jag har sedan utbildat mig vidare till sjukvårdsgruppchef och sjukvårdsinstruktör.  Jag har fått kämpa lite extra som ung kvinna och diabetiker för att ta mig fram i firman men det är samtidigt det bästa som jag gjort.

Jag har bevisat för mig själv och andra att diabetes inte är ett hinder för att klara av att vara med i försvarsmakten. Jag får vara med när människor behöver hjälp till exempel vid skogsbränder, översvämningar, stormar eller vid värsta fall väpnat angrepp. Med insulinsprutor i fickan och blodsockersensor på armen så utbildar jag människor inom försvarsmakten och frivilligrörelsen i sjukvård så att vi imorgon kan vakna till ett något tryggare Sverige.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Jag vet vad jag ska göra när något går snett oavsett om det gäller för en individ eller rikets säkerhet. Vet du vad du ska göra?

Att ha en kronisk sjukdom som diabetes är inte en undanflykt för att inte hjälpa till. Har du koll på dig själv och har kontroll över din sjukdom så har du lika mycket ansvar och möjligheter som de som är friska. Frågan är bara hur mycket du orkar ge och vad du är villig att göra.