TESTAT av Livet och Diabetes

En månad med diabetesappen mySugr. Hiss eller diss från Louise och Linda?

Louise Hamilton testar MySugr

I nya TESTAT! av Livet och Diabetes testar vi produkter och tjänster för vardagen med diabetes. Testerna genomförs av skribenter och bloggare i vårt nätverk – alla med egen erfarenhet av att leva med diabetes.

LOUISE HAMILTON

Nu är det dags! Rapport från en månad med appen mySugr, där jag varit testpilot i ett sponsrat samarbete mellan bloggen Livet och Diabetes och mySugr.

Jag spanar. Spanar på mina värden, ungefär som när jag var liten och min kompis Lasse och jag spanade på bilar. Vi låg bakom en buske på en bergknalle utanför vårt hus och spanade på de bilar som passerade. Det var ju inte som nu, en strid ström av bilar, utan det kom en bil, och efter ett tag kom en till. Vi skrev upp numren. Det kunde ju vara en mördare! Eller skurk.

Nu spanar jag på skurkarna i min livsföring.

Jag har ju haft diagnosen diabetes 2 sedan år 2000. Tjugo år. De värsta skurkarna har jag prickat. Vitt socker och vitt mjöl, såklart, snabba kolhydrater. Doktorn sa bara att Nu får du sluta äta potatis och börja träna. Tack för det, sa jag, tränar gör jag redan. Men hur var det med potatisen?

I min telefon har jag nu appen mySugr, som testpilot för det sponsrade samarbetet mellan Livet och diabetes och appen. Och den har blivit mitt ständiga sällskap. Min matdagbok. Mitt spaningsverktyg. Jag skriver upp vad jag äter och gör, och appen reagerar. En rolig gubbe skrattar åt mig, eller hojtar ”Hurtbulle” om jag fyller i mina långa träningspass. Jag fyller i min frukost, lunch och middag, sticker mig i fingret och kan lätt spåra vad som händer. I basversionen av appen får jag skriva in värdena själv, i den mer avancerade premiumversionen förs de över från mätaren till telefonen med magi. Nej – blåtand, blue tooth. Jag kan också plocka ut en rapport som pdf och skicka till doktorn om jag skulle vilja.

Det är spännande och intressant, och serverar ideliga överraskningar. Efter tjugo år trodde jag ju att jag visste vad som funkar för mig. Grovt bröd, det får jag väl äta? Får och får, säger appen – sockret går upp efter favoritmackan rostat valnötsbröd med smör och ost. Slår i taket på det spann jag har satt upp som mitt normala, mellan 5 och 8. Nähä, ajöss med den mackan. Men så gick jag en promenad efter frukosten – och se där, sockret smög ner till 5,8. Hurra, jag kan ta min macka, om jag promenerar!

Glad i hågen drar jag till gymmet och kör hårt. Nu kan jag väl äta vad som helst, tänker jag och sticker mig i fingret direkt efter passet. Hoppsan, uppemot 7 mmol. Jag äter min omelett och går hem, dyster och förvirrad.

Men en fiffig funktion i appen är ”uppskattat HbA1c”. Det är en tröst, för min del. Det stiger visserligen efter en sån där topp, men jag ligger ju hyfsat lågt i snitt, så mitt HbA1c ser väldigt prydligt ut.

Jag matar in i appen det jag äter. Den har en ruta för klartext, och en annan där man klickar i kategorier – ägg, spannmål, fullkorn, grönsaker, frukt, kött, fisk och potatis. Jag äter blandkost. På min tallrik ligger kött, fisk eller kyckling, potatis och rotsaker. Det går bra, säger appen, men ät inte för mycket! Om jag blir proppmätt stiger värdet igen.

Jag äter också bönor och linser. För att de ska ge fullvärdigt protein, måste de kombineras med spannmål, så jag äter matvete, nakenhavre och dinkel. Men det var inte heller bra. Pang, sa appen, upp gick sockret. Nåja, det må vara hänt. Jag tycker inte det är särskilt gott, och jag går dessutom upp i vikt av spannmål, fullkorn eller ej. Tack, spanings-appen.

Jag har ju diabetes, mina fastevärden på morgonen ligger klart på diabetesnivå. Jag behandlar den med kost och motion, inga mediciner. Än så länge har det gått bra. Men jag blir ju äldre, och doktorn säger att det kommer att bli värre, och viftar med recepten. Vänta du med dom tänker jag, tar min app och går. Noterar vad som funkar för mig. Promenader sänker sockret mer än hårda gympass (fast dom är roligare och bra ändå). Spannmål går bort. Och hur var det nu med potatisen? Tack bra. Två potatisar till middagen går utmärkt, säger både appen och vågen. Sen får övriga kolhydrater vara, åtminstone till efter promenaden.

Louise Hamilton


LINDA BLOM

När jag var 21 år fick jag min diagnos, diabetes typ2. Ung vuxen med sprutor från dag ett. Ja, min diabetes har alltid varit som en typ1-as men på pappret och på provsvaren så är jag en typ2. Tack vare ojämlik vård och andra faktorer så valde jag att börja engagera mig. Jag startade 2011 en Facebookgrupp som idag har 14.200 medlemmar. Jag engagerar mig via föreningslivet, anordnar konferenser, läger, har bloggat, poddat, varit med i TV med Peter Jihde, gjord radio och spridit kunskap i olika tidningar och magasin. Min egen slogan är; kunskap ger trygghet. Så jag gör vad jag kan för att sprida kunskap.

När Livet och diabetes frågade mig om jag ville vara testare så svarade jag i vanlig ordning JA. Det är lite så jag gör. Säger ja och sen kommer jag på att… vad tusan… vad är det jag ska göra egentligen. Gällande att vara testare till en app så blev jag först lite stressad. Jag har helt klart en teknisk funktionsnedsättning men det kan även vara ointresse.

Så vad är det jag nu sagt ja till? Jo, att testa appen mySugr i samarbete med Livet och Diabetes. En app framtagen för oss med diabetes och det härliga är att den passar alla typer av diabetes och människor. Något som jag vill ska sprida sig mer… att man oavsett typ av diabetes kan använda produkter.

I första samtalet med mySugr och Livet och diabetes pratade vi om appen som jag hade lyckats ladda ner på min mobil. Och vet ni.. det fungerar bra. Jag förstår den. Den är enkel och informativ. Det är lätt att logga sina värden och att få en överblick över hur dagens ett ut och kan se olika trender. Man kan även anpassa olika ikoner för att få mer koll på dom trender som ett liv med diabetes kan skapa. I appen finns ett litet monster som man kan döpa. Mitt monster heter Sockermongo för att vi i min familj vill neutralisera ordet mongo som blivit ett skällsord.

Lyxigt värre då det är många som tyvärr inte ens får blodsockermätare så har jag nu en Accu Check Instant som via blåtand skickar blodsockervärdet direkt till appen. Bye Bye små loggböcker. För den som vill kan man även sammankoppla appen med Google hälsa. Så som testare ska jag Linda och mitt sockermongo samarbeta. Jag ska mata den med bra värden och här kommer det supergulliga som jag, den 39 åriga tanten, tycker är så märkvärdigt. Matar jag den med gröna fina värden fnittrar den och blir glad. Men som igår, när jag låg högt så loggade in ett rött värde och då morrade mitt monster åt mig. Skönt att någon annan morrar åt en så man själv slipper det. Det är så lätt att trycka ner sig själv vid höga värden men med mitt sockermongo i telefonen så känns det lite lättare på något vis. Helt klart inte ensam. Du och jag Sockermongot. Du och jag.

Linda Blom


Vill du pröva mySugr utan kostnad? Klicka här


Vill du läsa andra inlägg och se recept av Louise Hamilton? Klicka här

Vill du läsa andra inlägg av Linda Blom? Klicka här