Livet och diabetes

De första patienterna behandlade med insulin

Publicerad för första gången: 16.10.22
De första patienterna behandlade med insulin Foto: Getty Images

Del 1 – Svältterapi och Leonard Thompson

Accu-Chek Instant

Jag är evigt tacksam för att jag lever i den tid jag gör, speciellt med tanke på att jag har diagnosen diabetes typ 1. Det är inte mer än 100 år sedan de första patienterna med diabetes fick behandling med insulin.

Leonard Thompson var den allra första patienten som fick en injektion med det nye ”bukspottkörtelextraktet” på Toronto sjukhus i januari 1922. Han var en ung pojke på 14 år, utan något större hopp om överlevnad. Jag tycker att berättelserna om de första patienterna och tiden innan insulin fanns tillgängligt är fascinerande. I de kommande två inläggen kommer jag att berätta lite om behandlingen av diabetes fram till 1922. Och berätta historien om några av de första patienterna som fick behandling med insulin. 

Svältterapi. Även känd som ”Allan-dieten”

Tiden före 1922 kallades diabetes typ 1 även akut diabetes, en dödsdom. Det allra sista ingreppet som utvecklades av läkaren Fredrick M. Allan var i praktiken ganska enkelt. Men det krävde mycket av patienterna, och var obehagligt både för dem och de som behandlade. Förhoppningen med dieten var att patienterna skulle överleva tillräckligt länge för att någon form av behandling skulle dyka upp. Just detta gjorde en av de kanske mest kända ”överlevarna” från den här tiden, Elizabeth Evans Hughes.

Behandlingen började med att patienterna fick fasta. Därefter introducerades gradvis kolhydrater till dess att patienten återigen visade tecken på socker i urinprover. Detta fastställde toleransen mot kolhydrater hos den enskilde patienten. Dieten innebar att patienter ofta åt mindre än 500 kalorier under en dag, och att de hade fastedagar. Förhoppningen var att de åtminstone skulle kunna känna att de hade viss kontroll över sina liv och förlänga livet med några år.

Den extremt låga mängden kalorier ledde till att en del patienter dog av svält eller sjukdom. Kroppen fick helt enkelt inte tillräckligt mycket näring för att överleva, och patienternas immunförsvar mot infektioner var kraftigt nedsatt. För många av patienterna för krävande och de övergick till att äta mer än vad Allan och andra behandlare hade rekommenderat. En sådan tillvaro måste ha varit outhärdlig. Det är svårt att sätta sig in i vilken hopplös livssituation personer som diagnostiserades med diabetes före 1922 måste ha haft.

LÄS ÄVEN: Till dig som har barn med diabetes: Du borde vara stolt!

Accu-Chek Mobile blodsockermätare

Den första patienten; Leonard Thompson

Historien om upptäckten av insulin återberättas ofta som att upptäckarna Dr. Frederick Banting, Dr. Charles Best, och James Collip gick från rum till rum på barnavdelningen på Toronto-sjukhuset och injicerade alla med diabetes typ 1 med det nya renade extraktet insulin. Enligt den överdrivna berättelsen började de första barnen att vakna till liv innan de hade kommit till det sista rummet på avdelningen. Myten är inte helt sann. Men konsekvenserna för de första patienterna och alla som har fått diagnosen senare är fortfarande lika mirakulösa.

Den 2 december 1921 lades Leonard Thompson in på sjukhuset i Toronto. Han var i de sista stadierna av diabetes typ 1 och hade fram till det att han lades in behandlats med svältterapi. Banting beskrev patienten som undernärd, blek, med lukt av aceton i andedräkten, håravfall och en vikt på 29 kg. Föräldrarna Harry och Florence Thompson var desperata och rädda att de skulle förlora sin son. Därför lät de Banting, Best och resten av sitt team behandla Leonard med den nya medicinen som aldrig tidigare hade testats på människor.

LÄS ÄVEN: Det hårda jobbet bakom ett perfekt långtidsblodsocker

Den första injektionen

Den första injektionen sattes den 11 januari 1922. Tyvärr var inte injektionen tillräckligt koncentrerad och hade därför ingen effekt. Teamet fortsatte därför utvecklingen och nästa injektion gavs den 23 januari 1922. Effekten kom nästan omedelbart, och Leonard fick efter detta injektioner varje dag mellan den 23 januari och den 4 februari.

På den här tiden var det svårt att producera stora mängder insulin och mellan mars och maj 1922 misslyckades produktionen. Från oktober 1922 fick Leonard regelbundet insulin för injektioner. Efter detta levde Leonard i 13 år till med hjälp av insulin. Han dog 27 år gammal i sviterna av en lunginflammation och komplikationer relaterade till diabetes.

Behandlingen gjorde att Leonard gick från en säker dödsdom till att få ytterligare 13 år. Det är dessa första patienter och behandlarna som har banat väg för utvecklingen som har lett oss dit vi är idag.

LÄS ÄVEN: På dåliga dagar är det viktigt att komma ihåg de bra dagarna

Källor:

definingmomentscanada.ca

www.ncbi.nlm.nih.gov

www.diabetes.org

Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.

Accu-Chek Instant - Enkel och tydlig