Livet och diabetes

Brutit en ny barriär med öppenhet om diabetes

Brutit en ny barriär med öppenhet om diabetes

Jag är inte alltid öppen om min diabetes när jag träffar nya människor. Den här sommaren har jag tagit ytterligare ett steg när det gäller öppenhet.

Jag skäms inte över att jag har diabetes. Anledningen till att jag inte alltid berättar för nya bekanta att jag har diabetes är att jag är rädd att den andra ska ha en förutfattad mening om mig. Det beror säkert lika mycket på min osäkerhet, men jag tror också att en del vet för lite om diabetes och har fått en felaktig uppfattning om vad det innebär. Det är inte alltid som jag orkar förklara heller, eftersom jag inte vill att sjukdomen ska ta för mycket plats och fokus.

Synliga bevis på diabetes

Jag har en kontinuerlig blodsockermätare på armen och den är ett synligt bevis på att jag har diabetes. Den döljs nästan helt under kläder, men på sommaren har den synts väl när jag har gått lättklädd i värmen.

Jag får sällan frågor, men ser att det finns de som tittar på den och säkert undrar vad det är. Det bryr jag mig inte om. För det mesta är det barn som frågar vad det är. Jag tar också sprutor offentligt eftersom jag måste. Om det inte passar sig, letar jag upp en toalett.

LÄS MER: Att våga chansa, och kanske få ett bättre liv?

Mäta blodsocker på dejt

Den här sommaren testade jag ”något nytt”. Jag gick på dejt med en person som jag har haft kontakt med ett tag men inte hade träffat. Jag hade inte berättat att jag har diabetes och tänkte inte innan på om jag skulle berätta det eller inte.

Vi hade en trevlig kväll och det var lätt att prata. Efter ett tag kände jag att blodsockret förmodligen var på väg ner. Tidigare hade jag i en sådan situation gått på toaletten och mätt blodsockret, men istället tog jag upp mobilen och svepte över sensorn. Diskret, men jag fick så klart frågor om vad det var jag gjorde.

LÄS MER: HbA1c är inte ett betyg på dig som person

Positiv respons

Jag berättade att jag har diabetes och att jag mätte mitt blodsocker. Vederbörande visste inte så mycket om diabetes, men jag förklarade att jag har haft det i snart 14 år och har bra kontroll. Jag berättade också att jag lever som ”vanligt”, men att jag måste vara lite uppmärksam och mäta blodsockret.

Responsen var enbart positiv och min dejt sa också att ”vi har alla något”. Det blev faktiskt ett bra samtal om teknik och hur bra hjälpmedel vi som har diabetes har tillgång till i dag jämfört med tidigare.

För mig kändes det bra att berätta om diabetes på första dejten. Öppenhet om diabetes gav mig en känsla av trygghet.

LÄS MER: Jag ville bara vara en normal tonåring

Fortsätta med öppenhet om diabetes?

Det blev inget mer mellan mig och dejten. Men det beror inte på min diabetes. Tror jag i alla fall! Men det gav mersmak att vara öppen om det och jag kommer att fortsätta vara det om det faller sig naturligt nästa gång.

Jag lever ett bra liv med min diabetes och har inget att dölja. Den är en del av mitt liv, men jag är inte min diabetes.

Hur öppen är du om din diabetes när du träffar nya människor?