Det är fascinerande – och frustrerande – hur kroppen så otroligt tydligt kan reagera på olika former av stress. Ett möte. Ett samtal. En deadline. Eller ett bråk med sambon, en skräckfilm på TV, eller en tur i en bergochdalbana.
Plötsligt så bara stiger blodsockret, trots att man inte ätit något, och då är det så himla lätt att bli irriterad. Att vilja korrigera direkt. Att dubbeldosera utan att tänka till. “Rage bolus” som det så passande heter på engelska.
Men ibland är blodsockertoppen bara kroppens sätt att hantera en upplevd fara, och den där dosen du tog kommer snart skicka ner dig långt i källaren.
Olika åsikt
Man kan ha olika åsikt om huruvida det går att – eller om man ska – dosera för stresspåslag, men för mig har det aldrig fungerat särskilt bra. Det gör bara att jag vänder nedåt snabbt, får lågt blodsocker, äter upp hela köket, och sedan rekylar upp igen. Så jag försöker att snällt vänta ut det där påslaget och tänker att jag inte kan göra mycket mer än så.
All blodsockereffekt sitter inte i maten. En del sitter i själva livet. Och livets svängningar kan vi inte mäta med någon CGM, inte hitta någon prognos för, inte förbereda oss på. Livet bara händer och vi åker mest med. Och ibland behöver man andas – för man kan inte dubbeldosera bort stressen ur livet.
LÄS ÄVEN: Mina första år med diabetes bestod mycket av trial and error
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
