Stories och livet

Extrem ensamhet – på grund av diabetes?

Publicerad för första gången: 29.01.23 | Senast redigerad: 31.01.23
Extrem ensamhet - på grund av diabetes? Illustrasjonsfoto: Getty Images

Det här inlägget är personligt. Det gör lite ont att skriva. Det är tungt och känslosamt att öppna upp om något sådant här, men jag brinner fortfarande för ärlighet kring allt som följer av att få en sjukdom som diabetes. Så jag tror att det är ett viktigt ämne att ta upp. Det handlar om mitt liv som extremt ensam. Beror det på diabetesen?

Ämnet för inlägget är så långt, djupt och komplext att det förmodligen hade räckt till en bok bara det. Jag ska dock försöka att fatta mig kort och avsluta med en vädjan till dig som läser detta.

Accu-Chek Instant - Enkel och tydlig

Som jag sa är jag ensam. Något jag har upplevt under många år nu. Jag har aldrig varit den som har haft många vänner under min uppväxt, men har alltid varit en del av ett gäng. Antingen genom idrott eller naturligt genom skolan. Jag har alltid varit ganska populär, men jag trivs samtidigt med att vara själv och har alltid haft en viss rädsla för att släppa folk för nära inpå livet. När jag diagnostiserades med diabetes som 16-åring skedde en gradvis förändring. En förändring som idag har lett till ett liv i ensamhet. Utan vänner och praktiskt taget inga sociala kontakter. Lite kontakt med familjen och generellt mycket vemod som en följd av detta..

LÄS ÄVEN: Det tog ett år innan jag upptäcktee att det är skillnad på insulintyperna

Förlorat vänner

Jag förlorade en del av mig själv när jag diagnostiserades med diabetes. Mycket av min identitet försvann, och jag kämpar fortfarande med att hitta den nu 11 år senare. Samtidigt förlorade jag de flesta av mina vänner efter gymnasiet. Människor gick nya vägar, medan jag ständigt kämpade med att ta reda på vem jag var med den nya sjukdomen hängande över mig hela tiden.

Jag blev rädd. Rädd att tappa kontrollen och rädd för att inte sköta min diabetes. Det gjorde att det blev svårt att söka sig till nya miljöer eller ens säga ja till nya vänner. Jag blev väldigt isolerad i mig själv och mina egna tankegångar. Jag utvecklade stora psykiska besvär och hamnade med tiden utanför arbetslivet som en följd av komplexiteten.

Ett meningsfullt liv

Jag jobbar med att försöka hitta en väg tillbaka. När min hälsa tillåter vill jag börja jobba igen. Jag vill fungera, ha ett meningsfullt liv med lite sociala relationer. Jag behöver inte så många, jag behöver bara några bra. Några relationer som ger livet mening och som ger mig en anledning att stiga upp för att möta en ny dag.

Accu-Chek Instant

Numera, och detta har varit en tendens de senaste åren, svänger det stort mellan hopp och en känsla av hopplöshet, meningslöshet och tankar om att livet aldrig kan bli bra igen. Det är tufft. Det har blivit en vana. En vana jag inte gillar. Det kan gå flera dagar innan jag inser att ”wow, jag har faktiskt inte öppnat munnen eller pratat med någon på flera dagar”. Det kan gå veckor där de enda jag kommunicerar med är expediterna i matbutiken när jag är ute på nödvändiga ärenden.

Jag tror att det är svårt att sätta sig in i hur detta kan upplevas och kännas om man inte har upplevt något liknande.

LÄS ÄVEN: Mitt första möte med diabetes typ 1

En uppmaning till dig med och utan diabetes

Oavsett om du har diabetes eller inte, har en annan sjukdom eller något annat som präglar ditt liv, vill jag säga följande: Försök att säga ja till livet. Låt inte rädslan för blodsocker, mat eller att inte ha kontroll hindra dig från att leva. Livet blir snabbt meningslöst om man blir ensam. Det är inte så vi människor är gjorda för att vara. Vi är sociala varelser, och det är en egenskap vi måste vårda och ta hand om.

Till dig som är anhörig, vän till någon som har diabetes eller en annan sjukdom: Se till att vara inkluderande. Ta med den som är kroniskt sjuk på samma aktiviteter som du skulle ha gjort med någon som inte är kroniskt sjuk. Skicka det där extra sms:et, fråga hur det går, om det finns något du kan hjälpa till med eller vad som helst. Ingen vill vara själv och ensam för alltid. Det är bara sjukdomen som vill det. Ångesten, rädslan och den psykiska ohälsan som en diabetesdiagnos kan resultera i.

LÄS ÄVEN: Lev inte i oron för framtiden

Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.

Accu-Chek Mobile