Tidigare brukade jag alltid gå till jobbet även om jag inte mådde på topp och egentligen borde ligga hemma i sängen. Det är något som jag, och förhoppningsvis alla andra också, har slutat med nu. Det är bara en av de saker som jag hade glömt om livet före pandemin.
När Norge öppnade upp igen kunde vi leva förhållandevis normalt, med några små förbehåll. De förbehållen är förresten något som jag hoppas aldrig försvinner; om alla håller sig hemma när de är sjuka så hjälper de andra. Det gäller även mig. Före pandemin brukade jag alltid gå till jobbet även om jag inte mådde på topp och egentligen borde ligga hemma i sängen.
Så – är vi redo att ta tillbaka våra liv igen?
Jag har i skrivande stund haft två helger med en del mer socialt umgänge och roliga aktiviteter. Helgerna har varit suveräna, men jag ska ärligt erkänna att jag inte var helt förberedd. Det var nämligen några saker som jag hade glömt om min diabetes.
Den första helgen då livet någorlunda var tillbaka till det normala var jag och min mor i Oslo tillsammans med fem andra damer. Vi körde in tidigt på lördagsmorgonen, checkade in på hotellet, var på afternoon tea, såg Mamma Mia på Folkteatern och åt på fin restaurang på kvällen. Dagen efter skulle vi gå runt lite i huvudstan och äta lunch innan vi körde hem igen. Helgen var upplagd för mys och många fina upplevelser.
LÄS ÄVEN: Fyra tips att ta tillbaka makten över din kropp
Utanför normalen resulterar det i lågt blodsocker
Inte nog med att jag hade glömt hur livet utanför pandemin var – jag hade heller inte tänkt på att min diabetes inte längre är van vid sådana helger. Redan natten till lördagen fick jag lågt blodsocker. Ofta händer det när jag ser fram emot något, är stressad över något eller oroar mig. Blodsockret stabiliserades efter hand och jag hoppades på bättre kontroll dagen efter.
När jag vaknade var blodsockret 6,5 mmol, och efter frukosten var det 12 mmol. Helt perfekt för en timme i bilen, och med lite tid över för lunch. Redan när vi hade satt oss ner för afternoon tea var blodsockret lågt och jag fick rädda med kaffe med socker. Jag satte insulin för att korrigera det så att mitt socker inte skulle sticka rakt upp i himlen direkt efter. Därefter satte jag lite för själva maten.
När vi var färdiga efter flera timmars trevlig afternoon tea var mitt blodsocker omkring 18 mmol. Jag valde att inte sätta någon ny dos insulin för att se om det jag redan hade tagit skulle vara tillräckligt.
LÄS ÄVEN: På dåliga dagar är det viktigt att komma ihåg de bra dagarna
Som tur var följde jag min magkänsla
Det var en knapp kilometer till fots till Folkteatern för att se Mamma Mia, och en del inre stress när vi kom in i lokalerna. Människor överallt! Det kändes nästan som att jag höll på att kvävas. Jag hade förberett mig väl, och det var över en månad sedan jag fick dos två med vaccinet i armen. Trots det kände jag mig överväldigad av alla människor, och kaoset med folk överallt, drycker och biljetter som skulle visas upp. Innan vi satte oss ner i salen för första akten av showen hade jag lågt blodsocker. Och läsken jag hade köpt några minuter tidigare drack jag upp i ett nafs.
Blodsockret steg snabbt innan det sjönk igen… Vad som hände sedan kommer jag att berätta mer om i del 2.
LÄS ÄVEN: Rädsla för känningar och glädje i vardagen
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
