Mat och recept

Mitt komplicerade förhållande till mellanmål och frukt

Mellanmål - knäckemackor och the

Du som haft typ 1 diabetes länge kanske också har ett komplicerat förhållande till mellanmål och frukt? Du kanske också behövde äta frukt efter varje måltid och mellanmål tre gånger om dagen, och tyckte det var jobbigt?

Jag har alltid varit intresserad av mat och började mycket tidigt laga middag hemma. Jag mer eller mindre tvingade min mamma att få ha en egen matlagningsdag när jag var 8 år. Min bästa kompis, som var yngst av 6 syskon, hade det och jag var så avundsjuk. I efterhand har jag förstått att min kompis inte alls tyckte det var kul, men det förstod jag inte då. Min mamma var lite tveksam i början men gick i alla fall med på det. Så riktigt tidigt lagade jag middag hemma.

När jag fick diabetes som 20-åring hade jag alltså lagat mat i över 10 år, och insåg att en del maträtter var utmaningar med dåtidens syn på diabeteskosten. Men det positiva med att ha lagat mat så länge var att det var mycket lättare att anpassa och ändå kunna äta gott.

Fick inte äta mig mätt längre

Det som var mindre kul var att jag inte längre fick äta mig mätt. Innan jag fick diabetes åt jag bara frukost, lunch och middag – fast ganska mycket. Nu skulle jag börja äta ytterligare tre mål och avsluta varje måltid med en frukt. Jag gillade det verkligen inte.

Alldeles för stor frukost

Med hjälp av dietisten skulle vi planera min diet, så den skulle passa för en diabetiker (ja för mig har ordet diabetiker blivit jobbigt, det kändes som man skulle bli en annan person). Min frukost var alldeles för stor! Jag kunde äta 5 – 6 mackor och dricka många koppar te. Det fick man absolut inte göra med den tidens råd.

Dietisten (som inte hittat på råden själv) och jag enades om att jag kunde äta två mackor till frukost. Och eftersom 1 mjuk macka motsvarades av 2 hårda, åt jag oftast 4 hårda mackor till frukosten. Fortfarande ganska lite jämfört med mina 5 – 6 mjuka mackor tidigare, men det kändes bättre att äta 4 än 2.

För mycket till middag

Jag åt också för mycket till middag när jag fick diabetes. Det största felet var nog att jag förutom middagen åt ungefär 2 hårda mackor med ost, för att bli riktigt proppmätt.

Det fick man inte göra. Det var bättre att flytta de hårda mackorna till kvällsmålet (som jag absolut inte hade lust att äta).

Frukt efter alla måltider

Konstigt nog skulle jag dessutom, efter att ha tagit bort ganska mycket av mina måltider, avsluta alla måltider med en frukt – eller 1,5 dl lätt mjölk.

Inget av detta var jag så förtjust i. Mjölk hade jag druckit i mycket stora mängder fram tills några år tidigare då jag bara inte kände för det längre. Då drack jag standardmjölk, alltså den FETA mjölken. Det skulle jag sluta med också, att dricka något annat än lättmjölk var oacceptabelt.

Innan diabetes hade jag ett neutralt förhållande till frukt. Jag kunde bli sugen på en frukt någon gång i veckan men ville långt ifrån äta frukt varje dag. Men i valet mellan 1,5 dl lättmjölk eller en frukt, blev det oftast en frukt efter maten.

Nu började mellanmålen

Förutom att äta mindre till frukost och middag skulle jag nu klämma in många mellanmål. Ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Och så kvällsmålet förstås. Det var ganska jobbigt faktiskt.

Jag pluggade heltid och tillbringade dagarna på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Jag behövde alltså ha med mig minst 2 mellanmål. Mellanmålen skulle klara en dag i en väska, i rumstemperatur och helst inte bli förstört om man inte åt upp det av någon anledning. Sedan skulle det var lagom litet ur energisynpunkt och helst inte ta så mycket plats. Ett mindre äpple eller päron var lagom medan banan kunde man bara äta 1/2 (det gjorde dock inget eftersom jag aldrig gillat bananer).

Men päron kan bli ganska kantstötta efter en dag i en väska, så det blev inte päron så ofta. Apelsiner tycker jag fortfarande är ok att äta, men de var för jobbiga att ha med sig och skala. Så på den tiden åt jag inte många apelsiner.

Det blev istället väldigt många äpplen för min del.

På kvällen blev det istället te och oftast 2 hårda mackor. Det har jag alltid gillat bättre även om jag inte ville äta innan jag la mig.

Frukt och mellanmål i många år

Till skolan hade jag ofta med mig 4 äpplen, till 2 mellanmål, 1 lunch och 1 middag ifall jag av någon anledning inte gick hem och åt middagen.

Jag tyckte det kändes som jag blev dränkt i frukt – eller mest äpplen.

I förfärligt många år åt jag alltså mer eller mindre 4 äpplen om dagen, många mellanmål och hatade det. Jag var aldrig sugen på mellanmål och kunde lika gärna ha ätit en tablett.

Bättre med nytt insulin

Ljuset i tunneln blev de nya insulinsorterna som kom efterhand.

Kvällsmålet avskaffade jag faktiskt ganska tidigt. Jag började använda dåtidens långverkande insulin som 2-dos-insulin, och ställde in dosen så jag slapp äta kvällsmål. Förutom att jag slapp kvällsmålet blev jag mycket mer flexibel angående tider för måltiderna. Och jag kunde äta sen middag, något jag alltid gjort.

Det första nya långtidsverkande insulinet som kom gillade jag inte alls. Men ett par år kom det insulin jag fortfarande använder. Precis som mitt tidigare långtidsverkande använder jag 2-dos behandling med olika dos på dag och natt, och eftersom det nya insulinet har lägre toppar blev jag ännu mindre beroende av tider.  Det kändes som jag fick en del av mitt gamla liv tillbaka.