Mina känningssymtom kom plötsligt tillbakasmygande efter att ha varit borta i över 20 år. Jag tror jag förlorade dem på vägen till Bergen, när jag flyttade hit 2002.
Jag brukade alltid ha noll symtom, ända tills jag blev klart desorienterad, förvirrad och till slut – om jag inte fick hjälp – kollapsade totalt med kramper. Detta var innan jag, som en av de första, fick en kontinuerlig blodsockermätare. En trygghet-ish 2009. Man fick inte så exakta resultat, men en indikation på var i all värden blodsockret låg.
Men nu är symtomen alltså tillbaka. Det är en bra sak, enligt alla jag känner och sjukvårdspersonal. Men jag hatar det!
Jag blir jättedålig om blodsockret går under 3,5. Och sedan blir jag illamående, får huvudvärk, blir slapp och trött. Jag vet att det här är normalt, och tro mig, jag känner med er allihopa som alltid haft det så här. Men jag har inte saknat det, inte ens lite.
PROVA ÄVEN: Att reflektera över när det gäller blodsockret
Vad kan orsaken vara?
Varför har symtomen kommit tillbaka? Jag har haft rätt bra kontroll på blodsockret de senaste 14 åren. Eller det vill säga, inte helt, men långtidsblodsockret har varit okej.
Det sägs ju att känningssymptom kan försvinna vid långvarigt högt långtidsblodsocker. Men det var liksom inte därför de försvann heller. En läkare menade att det kunde vara en biverkning av att jag en gång hade använt svininsulin. Men det var såklart bara en teori, och inte något jag har hittat dokumentation på.
Men jag vet att med en obehandlad psykisk sjukdom kan nivån av kortison i kroppen vara förhöjt, och kroppen går in i ett konstant fight or flight-läge. Kan detta göra att kroppen “gömmer” känningssymtom? Nå; Inget överraskar mig efter snart 34 år med diabetes. Kroppen är och blir en märklig och sammansatt grej.
Inte direkt överlycklig.
Alla runt mig är glada – me not so much. Jag vaknar ju till och med för att larmet på den kontinuerliga mätaren går av.
Hade jag haft möjlighet till att infoga emojis i inlägget så hade jag gjort det. För det är skrivet med en liten dos sarkasm så här på slutet.
Hur är det med er? Är era känningssymtom lika “stabila” som från dag 1? Har de försvunnit? Har de förändrats?
PROVA ÄVEN: Från ungdom till vuxen: Att leva med typ 1 diabetes genom livets olika faser
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
