Stories och livet

Känna samhörighet?

Samhörighet är en definition av något som är viktigt för oss människor. Det är något som håller oss ihop, en gemenskap som berättar för oss att vi är värdefulla. Det kan även vara något som får oss individer att ha något att leva för.

Samhörighet är ett ord som betyder olika för olika personer. Men grunddefinitionen av ordet är följande: anknytning genom intressen, åsikter och känslor känna samhörighet med någon. 

När jag bestämde mig för att skriva om samhörighet visste jag inte riktigt hur det ordet skulle kunna trigga igång något stort inom mig. Jag fick mig en tankeställare. Jag har sedan mitt insjuknande med diabetes typ 1 tackat nej till att träffa andra som har samma diagnos som jag. Varför vet jag inte riktigt men jag ansåg mig inte alls sjuk och varför skulle det hjälpa mig att träffa andra? Men nu, några år senare har jag utan att fundera kring detta byggt upp mitt varumärke kring diabetes. Jag har skapat nya vänskapsrelationer världen över med andra diabetiker och hjälporganisationer och träffat otroligt många diabetiker, både unga som gamla. Det är något som har fått mig att se en värld utanför mitt tidigare liv då jag inte ville skapa en samhörighet med andra diabetiker. En värld där det är en självklarhet att stötta och hjälpa. Samhörigheten mellan oss diabetiker är något som vi måste ta tillvara på. Det är viktigt att skapa relationer till andra diabetiker för att kunna dela åsikter och känslor kring ett ämne som egentligen bara vi diabetiker förstår.
Mina närmast relationer med vänner som inte har diabetes värdesätter jag lika högt som den samhörigheten jag har med diabetiker. Även om de band som finns här finns inte går att jämföra.

Det gemensamma oss diabetiker emellan oavsett vilken typ vi har är att vi är beroende av bra och stabila blodsockernivåer. Därför kan säkert många tankar och insatser gälla oss alla. I och med detta är det viktigt att påpeka den samhörighet som vi måste kunna känna även om typerna är olika. Varje enskild person, oavsett diagnos, kräver dock en individuell behandling. Trots det får vi inte glömma att ge varandra stöd och motivation att följa den bästa behandlingen för den enskilda individen.

Efter min resa till Paris under februari månad insåg jag verkligen hur diabetes kopplar oss tillsammans. Vi var som en stor familj. Det kramades och pratades väldigt mycket och det var inga konstigheter. För det som förde oss tillsammans var vår gemensamma diagnos. Det är en speciell relation, som en bästa vän. En samhörighet som jag vet är viktig även om vi hanterar vår diagnos helt olika.