Jag är medveten om att det här med komplikationer kan skapa olustiga känslor hos människor, som på ett eller annat sätt lever med diabetes. Det kanske till och med väcker ilska hos vissa?
Jag vet att det sannerligen väcker viss misströstan och ångest hos mig. Speciellt då jag vet att det till stor del beror på mitt eget misskötande av en bångstyrig diabetes och min egen förmåga, eller försvarsmekanism att skjuta saker ifrån mig.
Men ok! Here we go!
Jag blev diagnostiserad med diabetes typ 1 eller ”sockersjukan” , som man så fint sa på den tiden (ja ja jag vet att man inte ska säga så, calm down beyonce!).
Jag vill minnas att vi pratade om senkomplikationer på de kurser jag var på. Jag tänkte väl inte mer på det egentligen.
Ska jag vara helt ärlig så har jag väl inte varit så värst duktig på att sköta mig alla gånger. Och mitt blodsocker har lekt bergochdalbana i perioden.
LÄS ÄVEN: Min årliga diabeteskontroll
Mina komplikationer gör mig orolig
Jag skulle säga att jag började upptäcka och uppleva komplikationer på framförallt ögonen någon gång efter att jag fyllt 30 år. Min syn har blivit sämre och jag har varit hos ögonläkaren och fått laserbehandling ett antal gånger. Jag har börjat använda glasögon regelbundet.
På mina fötter har jag börjat få små sår som läker väldigt sakta, blåsor och förhårdnader som kräver kontinuerlig fotvård. Ett visst känselbortfall i både tår och ben uppstår ofta på kvällarna när jag ska sova.
Jag tror inte att det syns på mig? Men varje morgon tittar jag oroligt på mina fötter och oroar över att min syn en dag ska försvinna helt!
Ska jag vara helt ärlig så är varje dag en jäkla kamp med att försöka hålla värdena stabila och det är en kamp som jag ibland förlorar.
Det har hänt att folk frågar mig vad som hänt med mina fötter när jag exempelvis badar eller av någon annan anledning inte har strumpor på mig. Jag brukar då förklara så pedagogiskt jag kan, att som diabetiker kan man få olika komplikationer och att fötterna kan vara extra känsliga. Responsen på detta varierar både från andra diabetiker och människor som inte har diabetes. Det kan till exempel vara skötselråd angående hur jag bäst ska sköta mina fötter eller kanske en bild på en fot som ser ut som något en asätare har gnagt på! Eller för all del en eller två anekdoter om någons mormor som blivit tvungen att amputera ett ben.
LÄS ÄVEN: Hur bra är du på att hålla kvar vid goda vanor under pandemin?
Tar bättre hand om mina fötter nu
Men nu till det positiva! Nu har jag definitivt börjat ta bättre hand om mina fötter. Jag tvättar och smörjer in dom dagligen. Jag väljer med omsorg både strumpor och skor som passar diabetesfötter på bästa sätt. Och jag går på regelbundna kontroller hos ögonläkaren och håller tummarna varje gång.
Även om det här med komplikationer skrämmer mig och ger mig lätt ångest så väljer jag att inte låta det ta över hela min vardag och jag hoppas att det jag skriver får någon någonstans att känna sig mindre ensam.
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
