Stories och livet

Diabetesläkaren avrådde mig att plugga juridik (studieval del 2/3)

Att välja vad man ska studera kan vara svårt och förvirrande. Jag var tvungen att ge upp min dröm om att bli läkare, men snart föddes en ny dröm. Och jag fortsatte att sikta högt.

Detta är den andra delen i en artikelserie i tre delar. Läs gärna första delen här.

Som 16-åring blev jag ihop med en jämnårig kille vars mamma var advokat och hade egen byrå. Hon brann verkligen för sitt jobb och sa ofta att hon tyckte att jag borde gå samma väg som hon.

Hon tyckte att jag jade rätt egenskaper för att plugga juridik och bli jurist.  Det sådde ett frö i mig. Som liten var jag extremt intresserad av rättvisa och agerade konfliktlösare redan på dagis.

Min känsla för rättvisa bidrog till att jag bråkade med äldre elever på skolan när de mobbade mina kompisar och jag var aldrig rädd att säga ifrån om jag tyckte det behövdes.

Det gjorde mig aldrig till den mest populära tjejen på skolan, men jag hade många goda vänner och lärarna respekterade mig. Detta är egenskaper som har följt mig sedan dess och de bidrog till att jag till slut fattade beslutet att söka in till juristutbildningen. Jag fick alltså en ny dröm – att bli jurist.

LÄS ÄVEN: “Många jagar och jagar efter de perfekta blodsockerkurvorna”.

Diabetsläkaren saknade tilltro till min förmåga

När jag som 20-åring berättade detta för min diabetesläkare avrådde han mig från att välja denna utbildning.
”Förstår du hur tufft det är att plugga juridik, Marte? Vet du hur många timmars pluggande det handlar om, hur lite tid du får över till att äta, varva ner och prioritera dig själv? Och vet du hur tuff ett sådant schema är för din diabetes?”

Min läkares ord gav mig bara ännu mer motivation. ”Jag ska visa alla att det går, trots en krävande kronisk sjukdom!”

Med min historia, där en tenta i norska hade lett till insulinchock och påföljande sjuksinläggning, hur skulle jag klara av att genomföra fem års stentuffa tentaperioder? Läkaren trodde helt enkelt inte att jag och min diabetes skulle må bra av den belastningen.

Han menade väl, ville att jag skulle kunna leva ett gott liv med min sjukdom. Han kände till min historia och visste hur mycket jag krävde av mig själv för att kunna uppfylla mina mål. Kanske var det för krävande med de problem jag hade, men jag kunde inte låta möjligheten försvinna. Jag kunde inte ge upp utan att ens göra ett försök.

LÄS ÄVEN: Kaka med cashew- och jordgubbskräm.

Vill jobba med hälso- och sjukvårdsjuridik samt barnrätt

Min läkares ord gav mig bara ännu mer motivation. ”Jag ska visa alla att det går, trots en krävande kronisk sjukdom!”

Med det var planen utstakad, jag skulle bli jurist. Och på så sätt skulle jag hjälpa dem som inte kan hjälpa sig själva. Jag hade samma motivation och driv som när jag drömde om att bli läkare, det var bara en annan studieväg.

Under studierna insåg jag att jag ville fortsätta jobba med barn och hälsa, inom rättsområdena hälso- och sjukvårdsjuridik samt barnrätt. Detta skrev jag även min masteruppsats om, något jag verkligen gillade!

Planen var spikad. Men hur gick det egentligen? Det kan du läsa om i den tredje och sista delen i denna artikelserie.

LÄS ÄVEN: Del 1 och del 3 av Marte