Stories och livet

Arg på diabetesen

Vi hade precis placerat ännu en ofrivillig nål på den hårt sargade huden.

”Är du arg på mig gumman?”

”Nej! Jag är arg på diabetesen” 

Jag hade väntat länge på att frågan skulle komma och därefter kom den. 

”Varför har jag diabetes mamma?” (Vera, 5 år gammal) 

En vanlig kommentar när jag berättar att Vera precis hade fyllt 2 år när hon insjuknade är att det ändå är ganska bra för henne att hon var så liten. ”Hon kommer ju aldrig veta något annat…” 

Problemet med det är väl att hon ju faktiskt inte lever i en isolerad värld. Hon träffar ju andra människor, hon har kompisar, hon har en lillasyster. Som inte har diabetes. 

Jag glömmer aldrig kvällen då vi satt och sorterade i hennes garderob. Bort med allt som är för litet eller för slitet. Sådant som är för litet lägger vi ju i en hög till lillasyster som kan växa i det. När Vera plockar upp ett pumpband, en midjeväska hon haft sin insulinpump i, och glatt tycker att. ”Den kan ju Agnes ha när hon får pump”. 

Jag unnar ingen de här samtalen. Hur förklarar man för sin femåring att hon har en sjukdom som inte så många andra har? Hur tröstar man när hon känner orättvisan i hela sin lilla kropp? Hur förklarar man att hon som det ser ut just nu kommer ha den livet ut? Och jag misstänker att samtalen inte kommer bli lättare ju äldre hon blir. I höstas bestämde vi oss för att likt många andra att börja pärla. Sälja nyckelringar och skänka pengarna till diabetesforskning. Vera gillade tanken på att det fanns forskare som jobbar för att lära oss mer om just diabetes. Det gör jag med! Kanske en dag kan de komma på hur man botar det! Jag vill gärna tänka så. Tro, hopp och så en massa kärlek. Så jobbar vi!


Läs fler inlägg av Maja Ljungberg här