Livet och diabetes

Redaktören möter: Peter Jihde

Jag möter upp Peter på en restaurang han valt ut på Östermalm, med trevlig interiör och gott om folk. Det är fredag lunch och vid prick halv ett, som bestämt, kliver han över tröskeln. Nu har jag känt Peter i snart ett år, men slås varje gång vi ses av hur jordnära han är. Alla känner igen honom och vet vem han är, men det stiger honom inte åt huvudet.

Vi beställer dagens, kyckling och risotto, men Peter är noga med att be om lite extra grönsaker åt oss båda. Detta hjälper restaurangen gladeligen till med.

I december förra året startade Peter ett Instagramkonto där han lägger upp en bild för varje spruta han tar. 
”Jag ville göra diabetes till en mer synlig sjukdom. Jag var medveten om att många, framförallt unga, skämdes för sin sjukdom. Då ville jag stå där, längst fram, i rampljuset, och visa att de inte är ensamma. Men det kändes också viktigt att sprida kunskap i samhället, om hur det inte alls ”bara är en spruta” utan också de 10 000 andra tankarna”, säger han. Kampanjen med en bild för varje spruta skulle vara ett år, så jag frågar vad han ska göra med kontot när årsdagen kommer. ”Jag har märkt att jag har skapat en stor och engagerad följarskara, så att bara lägga ner vore inte rätt. Jag kommer fortsätta publicera, men kanske inte med samma frekvens. Det kommer leva vidare i ett annat format. Boken som vi snart släpper kommer på något vis bli mitt fortsatta diabetesengagemang, och förmodligen följs releasen av en liten bokturné”.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ja, det är ju en bok på gång! När föddes tankarna på en sådan, då? 
”Efter nyårsskiftet, ungefär en månad efter att jag hade startat Instagramkontot. En av mina kompisar sedan långt tillbaka arbetar på ett bokförlag och kontaktade mig. Han tyckte att vi skulle göra något ihop. Det fanns ingen bra diabeteslitteratur, så vitt jag visste. Efter mitt insjuknande gick jag runt till olika bokhandlare och efterfrågade böcker om hur det är att leva med diabetes. Det fanns ju ingenting! Den här boken har jag skrivit ihop med min fru Karin, och innehåller förutom min diabeteshistoria även bekantas diabeteshistorier. Det är en berättelse om att man inte är ensam i sin sjukdom.”

Vem riktar sig boken till då? 
”Tja.. De som just har fått sin diagnos, och till de anhöriga. Men också till de som har levt länge med diagnosen, och till de som vill veta mer utan att själva ha en relation till diabetes. Så det är en bok för alla, helt enkelt!”

Peter är märkbart stolt över vad han och Karin har skapat tillsammans, och är väldigt tacksam över att det har gått så bra och har varit så roligt. Men han medger sin svaghet: ”Jag är bra på att få det jag vill ha sagt, just sagt. Men att skriva är inte min grej. Det gör däremot Karin riktigt, riktigt bra.”.
Peter fick sin typ 1-diabetes relativt sent i livet; i år firar han fyra år med sjukdomen. Han mäter blodsockret manuellt, tar insulin med insulinpennor och har alltid en korvmacka med sig var han än går. Jag har levt med min diabetes dubbelt så länge som Peter, och är imponerad av hans disciplin. Trots tidiga morgnar i Nyhetsmorgon håller han sina mattider och äter alltid väl- och hemlagad mat till middag.

Men innan han drabbades visste Peter, precis som många andra, väldigt lite om diabetes: ”Jag visste att man tog sprutor, men det var väl ungefär det.” Och det är just det antagandet som han idag anser vara den mest påtagliga missuppfattningen bland allmänheten – att det skulle vara ”bara en spruta”: ”Nej, det vet ju både du och jag mycket väl att det inte är. Det är så mycket mer. Och så är det läsjihdeochsofiakigt att tänka att om du eller jag skulle falla ihop här utanför och någon försökte hjälpa, skulle många försöka leta upp en spruta. Det är livsfarligt! Visst har du..”. Han pekar mot min arm och jag visar min diabetestauering på vänster underarm. Yes, jag har en sådan. ”Ja, en sådan borde man ju ha. Här, på handleden”, säger han och pekar. Jag kan inte annat än att hålla med om att det är en bra och billig livförsäkring.

Maten är uppäten och kaffet uppdrucket. Lunchtiden börjar rinna iväg, och jag måste vidare. Men jag har en sista fråga, som jag inte får glömma bort:

Om du fick skicka med mig ett meddelande till alla Livet och Diabetes läsare, vad skulle det vara?
”Att hela diabetesfamiljen måste gå ihop! Allihop, oavsett typ. Vi är lika mycket värda, och måste sluta puckla på varandra – och istället tillsammans fightas mot resten av världen och dess fördomar och okunskap!”

Peter och Karin Jihdes bok släpps den 14 november och samma dag hålls en releasefest i ABF-huset i Stockholm. Klockan 18.00 drar det igång och är öppet och gratis för alla!