Stories och livet

Allt är lugnt, ingen fara med mig!

Jag tittar på henne men har svårt att fokusera. Synen blir suddig och jag försöker anstränga mig för att det inte ska synas på mig att allt snurrar. Istället för att säga som det är försöker jag kämpa mig igenom det och tar lite druvsocker så smidigt jag kan. Till slut går det inte längre. Jag avbryter henne och säger att jag måste gå och dricka något sött så mitt blodsocker går upp. Hon tittar oroligt på mig och frågar om allt är okej? Jag säger att allt är lugnt, ingen fara med mig och går därifrån. Mätaren visar 2.3 mmol/l.

Jag heter Marcus Jeremiasen och arbetar som lärare på en grundskola i Malmö. Jag har haft typ 1-diabetes sedan augusti 2012. Detta hände under ett utvecklingssamtal med en förälder till en elev i min klass. Många frågor dyker upp när jag skriver detta. Varför avbröt jag inte innan? Var det på grund av skam? Vad är det värsta som skulle kunna hända om jag bara berättade? Ingenting. Jag tror att det handlar om att upprätthålla en fasad av att allt är bra, allt funkar smidigt och jag klarar mig själv. Det är nog många som kan känna igen sig i att man vill klara av allt själv. Visa att man är självständig och inte behöver någon annan. Dumt.

Jag har arbetat som lärare sedan hösten 2016 i Malmö. En ny fas i mitt liv och det märktes på mitt blodsocker. Min första anställning som lärare och många nya uppgifter och utmaningar att sätta sig in i och hantera. Stress påverkar blodsockret hos alla diabetiker men olika mycket och på olika sätt. För min del ser jag direkt på mitt blodsocker när jag känner mig stressad. Ett mejl från en förälder som man går och tänker på, ett sms, utvecklingssamtal, föräldramöten och så vidare. Ja, så ser det ut på de flesta arbeten, alla känner stress för något men för mig innebär det högre blodsocker. Hur hanterar man detta i sin vardag? Stressen kommer alltid finnas där så hur ska jag göra den till min kompis istället för min fiende. Vissa dagar är det lekande lätt. Jag tänker på att sjukvården i Sverige är fenomenal, jag har en fantastisk fru och familj som hjälper och stöttar mig, jag har bra hjälpmedel som ger mig bra förutsättningar att sköta min diabetes och jag har en ”gilla läget”-inställning som hjälpt mig igenom tuffa perioder. Sedan kommer de andra dagarna när det inte är lika lätt. Ångest över att blodsockret går upp och ner, tankarna flyger iväg och svårt att inte tänka på alla komplikationer som diabetiker löper risk att få.

Att leva som diabetiker är verkligen inte lätt men det blir vad man gör det till. Allt du kan göra är ditt bästa och det räcker. Det finns tillräckligt många utmaningar redan så du behöver inte lägga till din egna inställning på listan. Jag gillar läget och försöker alltid se det ljusa i situationen och på riktigt allt är lugnt, ingen fara med mig.

Tips för att hantera stress och diabetes på jobb

  1. Inställning, tankens kraft är större än vad vi tror eller just så stor vi tror att den är.
  2. Har du ett arbete där saker och ting inte blir som du tänkt dig, planera för det. Ha alltid med dig extra mat/snacks eller druvsocker. 
  3. Lyssna på din kropp du kan den bäst, behöver du vila eller ta en paus för att hämta dig ska du göra det!
  4. Hjälp andra men glöm inte att låta andra hjälpa dig. 

Foto: Arvid Larsson-Stern