Stories och livet Träning och hälsa

En gång är ingen gång och två gånger är helt okey

Nya förutsättningar

Jag har tränat och tävlat hela livet, kanske inte hela livet om man skall helt ärlig. När jag var liten så var jag ganska rund, gillade mest mat och tyckte idrott var något helt oförståeligt. Så man kan säga att jag tränat och tävlat från gymnasiet då jag fick upp ögonen för kampsport och speciellt kickboxning. Detta fick sedan ett bredare perspektiv under lumpen där löpning och att ”ta mest i bänkpress” blev viktiga inslag i vardagen. När jag fick diagnosen om typ 1 så raserades hela träningsvardagen och det blev en ytterligare en läroresa att med sjukdomen kunna träna vad jag vill och tävla i vad jag vill. Men också ett sökande att försöka hitta fördelar med diabetes typ 1 i min träningsvardag som ”friska” inte har, om det nu finns några fördelar?

 

Allting har en början

Jag kommer ihåg mitt första träningspass som diabetiker. Squash med en kompis, något som jag gjort så många gånger innan men denna gången var inte likt något av de andra passen. Ombytt och klar, in på banan och slå lite bollar som uppvärmning ca 5 min och resultatet var kallsvettig och skakig. Lite sportdryck senare startade vi första matchen och 5 min senare, kallsvettig och skakig… Det var mitt genom tiderna sämsta träningspass och jag avslutade det hela med rekordlågt blodsocker. Väl hemma försökte jag förstå varför? skulle jag någonsin kunna träna igen? vad hade jag gjort fel? Jag hade ju ändå haft ett värde på 6.0 när vi startade uppvärmningen. Lite lätt förtvivlad ringde jag diabetessjuksköterskan dagen efter och hon ställde några enkla frågor: hur långt innan träningen tog du måltidsinsulin, vad hade du för värde när du startade mm.. till synes enkla frågor men senare skulle jag förstå att de var rätt grundläggande.

 

Skam den som ger sig

Efter att ha återhämtat mig från ”mitt första träningspass” någon vecka eller så var det dags att testa igen. Denna gången tajmade jag in ett startvärde på 10.0 innan jag började och med mål att springa 3km, ett pass som normalt skulle ta 12-14 minuter men denna dag tog det 35min… Samma sak igen, sprang en stund och sedan jättelåg, sportdryck och gå lite för att komma upp och sedan samma resa en gång till. Jag kom hem och fattade ingenting! Men nu hade jag ju testat att ligga högt innan jag startade och det funkade inte så nästa försök skulle bli att springa på fastande mage dvs inget måltidsinsulin (eller mat) fyra timmar innan löpningen. Startar igen på ca 10.0 och springer mina 3km (denna gång på acceptabla 15min) men kommer hem med 21.0 i blodsocker!! Men vad fa…. Skall det inte gå att få ihop detta? Enda fördelen nu var att jag slapp bära med mig massa sportdyck och jag slapp den sockriga smaken i munnen, två saker som förenklar men knappast hjälper.

 

Den lilla hemmadoktorn

Efter några pass med låga värden och några med höga så började jag laborera med allt från fastande mage, äta 4,3,2,1 timme innan träning, bara bakgrundsinsulin, halvera doser med mera, med mera. Resultatet blev att vissa saker fungerade och vissa inte, detta helt beroende på vad jag tog mig för på träningarna. Skulle det inte vara nog med utmaningarna att bara styra mat, insulin och blodsocker, nu behövde detta anpassas till vilken aktivitet jag skulle göra. Satans diabetes!

Efter mycket laborerande, testande och misslyckanden så hittade jag ändå någon typ av formel som passade på mig. Jag vet att skall jag träna något som höjer pulsen (löpning, mountainbike mm) så skall jag göra det på fastande mage, starta på ca 10.0 och om jag skall hålla på upp till en timme så måste jag fylla på med ca 25gr kolhydrater efter 30 min. Jag vet att om jag skall spela 18 hål golf så kan jag bete mig precis som vanligt, starta på 6.0 men stoppa i mig 50gr kolhydrater i timmen osv osv. Detta testande har gjort att jag lärt känna min diabetes och hur den beter sig i min kropp, vilket i sin tur medfört att jag nu kan ”lista ut” hur det borde funka. Jag har nu kört Cykelvasan 3–4 ggr, kört Gotland Grand National på enduro, genomfört Åre Extreme Challenge mm och allt detta med diabetes.

 

Jag uppmanar alla som vill att försöka och ta med er det jag lärt mig och fortfarande lever efter är ”En gång är ingen gång och två gånger är helt okey”. Vad jag menar med detta är att om man blir låg en gång och sedan en gång till så är det helt okey. Skulle man bli hög en, två eller tre gånger så är det också helt okey bara man drar någon slutsats. Det kan till och med vara okey att starta träningen med 20 i blodsocker så länge man har koll på det och behandlar det om inte träningen ger den effekt man tror. Våga testa och lär dig hur din diabetes fungerar och ja! Det finns faktiskt en fördel med att ha diabetes, jag vet alltid att jag har perfekta blodvärden för det jag skall träna, det vet inte ”friska” människor.

    

Läs tidigare inlägg av Micke Yngvesson:

Diagnosen och betydelsen av mål