Stories och livet

Semester, vegansambo och servitören som aldrig kom

Sommaren är här. Det vet jag eftersom min lokala morgontidning rapporterar om att drömväder är på väg. De tipsar även om de härligaste vinerna, goda grillrecept och skriver om de bästa tågluffsdestinationerna. För mig brukar sommaren innebära mer av just de här sakerna. Fler alkoholhaltiga drycker, ändrade matvanor och semester (om ekonomin tillåter). Och som ni flesta vet påverkar alla dessa saker ens diabetes.  

Sist jag var på semester åkte jag med min sambo (icke-diabetiker) till Kroatien på solsemester. Utöver att jag gladdes över att åka på första utlandssemestern med min sambo såg jag även fram emot resan ur ett diabetesperspektiv. Jag brukar generellt ha lägre blodsocker på somrarna. Det beror mestadels på att solen och värmen sänker mitt blodsocker, men också att jag äter mer medelhavskost vilken innehåller mindre kolhydrater än min vanliga studentkost (varma mackor och djupfrysta färdigrätter). Allt var bäddat för en friktionsfri semester. Men ack så fel att anta att semestern till skillnad från det vanliga livet inte skulle bjuda på diabetesutmaningar.

Som planerat hade semestern en blodsockersänkande effekt, kanske lite för bra eftersom veckan vid det adriatiska havet kan beskrivas som en sju-dagarskamp mot känningar. Det var inte bara värmen och den sundare kosten som påverkade blodsockret, även faktumet att jag ofta unnade mig ett glas (eller fler) vin till maten hade blodsockersänkande effekt.

Ytterligare en försvårande faktor på semestern var att Kroatien inte har lika bra vegoutbud på restauranger som det finns här hemma i Sverige. Min sambo var vegan, och för att vara väl förberedda hade vi därför redan innan resan kartlagt alla ställen i staden som serverade veganskt.

Första kvällen gick vi till en restaurang som hade fått bra omdöme på Tripadvisor. Väl framme och uppklädda för en fin kvällsmiddag så möttes vi av en tom lokal. Allt som fanns kvar av stället var skyltfönstret och deras webbsida som ägaren hade glömt uppdatera och skriva att restaurangen hade gått i konkurs. Som diabetiker är jag ju ganska bunden till tider när det gäller mat, och så var det en bra bit till nästa veganställe, så vi fick svänga in i ett bageri där det blev croissanter istället för middag.

Andra kvällen bestämde vi oss för att gå till ett asiatiskt vegoställe. Det visade sig att alla andra turister som var vegetarianer och veganer också hade gjort det. Under de tre kvart som vi väntade på att få beställa vår mat hann jag med att få lågt socker och gå in i ett bredvidliggande bageri och köpa ytterligare en croissant.

Tredje kvällen hamnade vi på en restaurang där servitören verkade vara trött på turister och aldrig tog sig orken att komma till vårt bord och ta beställning. Det hela slutade med att vi gick till samma asiatiska ställe som kvällen innan. På väg dit hann jag få lågt blodsocker igen och upptäcka ett nytt bageri som också hade supergoda croissanter.  

Nästa solsemester tar jag med fler druvsockerpaket och hoppas på att vegoutbudet har blivit bättre. Om inget annat så lär min nästa semester förbättra mitt Hba1c-värde igen.