Jag har aldrig varit en bitter person. Det är inte min grej. Jag tror bitterheten är en större fara för måendet än vilka svulster som helst. Däremot är jag inte främmande för att hata det faktum att jag fått den här sjukdomen. Jag hatar den men har accepterat den. Lärt mig leva med skiten helt enkelt.
Men en sommar för cirka 10 år sedan blev det för mycket. Jag drabbades av allt möjligt, på olika plan. Vi kan kalla det en livskris av något slag antar jag.
En av grejerna som möjligen var till följd av mitt kassa mående var ett helt sinnessjukt blodsocker. Det fanns ingen som helst logik. Det galopperade på bästa jojomanér vad jag än gjorde och till slut vågade jag knappt gå utanför dörren. Det blev en låååång sjukskrivning till slut.
Jag plinkar lite gitarr till husbehov och skrev då den här visan. Den är verkligen inte munter men ibland får man tillåta sig att lipa loss lite grann.
I slutet av videon dyker det dock upp ett bevis på att saker blivit betydligt bättre sedan dess. Håll till godo, folks!
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
