Stories och livet

Två fyrbenta digitalur

Selma och Elsa står hos Lantbruksverket registrerade som Lagotto Romagnolo. Det vill säga så kallade tryffelhundar, med rötterna i träsken runt Venedig. Men jag misstänker att de är maskerade digitalur.

Varenda dag, året runt går larmet 06.00. Voff voff och en hård tassklapp på sängkanten. Det betyder att två portioner torrfoder är beställda och bör serveras omgående. Slafs slafs, sedan parkerar jyckarna innanför ytterdörren och slår uppfordrande på handtaget. Då är det bara att krypa i kläderna och lufsa ut. Helst hela vägen ner till stranden, där vi bor ute på östra Gotland. Vissa morgnar är det kolsvart, kuling och ösregn. Andra strålande sol, kav blankt och badbart för både två- och fyrbenta.

Det här har jag förstått är en strålande huskur för diabetiker. Och egentligen även för alla icke-diabetiker för den delen. Systemet kommer igång, aptiten inriktas på en rejäl grötfrukost, snarare än latte med croissant.

Så löper dagen, med ständiga små utflykter. Hela tiden med Selma och Elsa i hasorna, eller snarare tvärtom. De föredrar att ta täten, i en ganska virrig framfärd. Det är nämligen deras nosar som styr, i en ständig jakt på allt från rabbisar och döda fiskar till skogstryffel och bortslängda matrester.

Så har livet inte precis sett ut under trettio år på kontor, och innan dess tjugo i skolbänken. Hur mycket man än gympar och tränar och idrottar blir det liksom ingen kontinuitet. Någon timme här, sedan flera dagar till nästa pass.

Men som sagt, Selma och Elsa (som förresten är mor och dotter) har andra prioriteringar. 18.00 går nästa larm. Maaaaat! Drar det en kvart över tiden börjar de yla till dess fodret ligger i skålarna. Glufs glufs och sedan ut igen på kvällspromenad. Om det så är full vinterstorm.

Ett ganska behagligt liv egentligen, vare sig man har två eller fyra ben. Inte minst syns det tydligt i diabetsdagboken (som numera är en fil i den digitala mätaren).

 

 

Läs fler inlägg av Jan Åberg:

Men inte du också?!

God (?) och glad midsommar