Stories och livet

Neuropati – del 1

Har ni hört talas om det tidigare, och vet ni vad det är?
Det är en komplikation av diabetes typ 1 och 2, och så många som varannan med typ 1 och ca var fjärde med diabetes typ 2 får denna komplikation. Det innebär att de perifera nerverna i kroppen är skadade.

Symptom
De vanligaste symptomen på denna sjukdom är stickningar, domningar och smärta, som vanligen börjar i fötterna och som sedan sakteliga sprider sig till benen, vaderna och låren. Det är oerhört viktigt att ha något på fötterna som skyddar mot underlaget du går på, ifrån sår och infektioner. Även händerna och fingrarna är vanligt utsatta. Om sjukdomen fortskrider så kan även lederna och musklerna i den drabbade kroppsdelen försämras.

Vilka är då riskerna för att utveckla neuropati?
Långvariga höga blodsockervärden är den vanligaste orsaken, men det finns andra faktorer som också spelar in såsom högt blodtryck, rökning och övervikt

Min resa med neuropati
Jag ska berätta för er hur jag upptäckte att jag fått det…

Jag var 42 år gammal, ensamstående med två pojkar på 8 och 11 år, och så hade jag 2 dagar innan precis blivit mormor.

Jag hade haft dessa känslobortfall i fötterna ett tag, men så började det kännas som att jag hade sand i strumporna, och det var en ohygglig känsla. Jag började även få ont ovanpå fötterna, och skorna kändes så fruktansvärt obehagliga att ha på mig. Men jag led vidare.

Sömnen började bli knepig med otaliga uppvaknanden och jag blev mer och mer trött om dagarna.

Smärta som påminner om öppna brännsår
Jag började senare få smärtor på underbenen och låren. Det sved och stack, och när jag tog på mig byxor så gjorde det så otroligt ont. Den enda känsla jag kan jämföra det med, är som att ta på sig kläder på öppna brännsår. Det gjorde sååå ont!!! Men jag var tvungen att klä mig varje dag, jag var tvungen att gå upp till affären och handla, jag var tvungen att fortsätta att vara mamma åt mina pojkar… tills det brast för mig.

Täcket skavde mot min hud på nätterna, fötterna kändes iskalla så jag fick köpa mig ett par varma strumpor att ta på mig, och jag började ha på mig en tajt t-shirt och leggings för att försöka att förmildra obehaget av skavande kläder, men det gick inte helt.

Inget hjälpte
Jag tog kontakt med vårdcentralen och min läkare för att kanske få smärtstillande, läkaren skrev ut Tiparol – vilket ska vara väldigt stark medicin – men det hjälpte inte.

Akupunktur hjälpte inte heller.

Jag fick låna en TENS från sjukgymnasten ( en apparat som sänder elstötar in i musklerna, som man kan ställa in olika stark styrka på ), men inte ens det hjälpte.

Vid det här laget började jag bli väldigt trött och mentalt utsliten…

Del 2
Så småningom fick jag ordning på behandlingen och började må bättre. I nästa artikel (del 2) kommer jag att ta upp fler komplikationer av neuropatin och ge er en fortsättning om min resa i detta.

Läs även: Neuropati – del 2