Stories och livet

God(?) och glad midsommar.

I vår familj är vi, som jag tidigare berättat, två diabetiker. En typ 1, en typ 2. Båda med insulinbehandling. Till det kommer tre tämligen vuxna barn varav två är vegetarianer. Bland dessa fem finns representanter för alla möjliga allergier och överkänsligheter; nötter, stenfrukter, skaldjur, melon, kiwi-frukt, rödvin, baljväxter, kål, kaffe och en hel del annat smått och gott. Listan verkar nästan parodisk. Men frågan är om den är mycket att skratta åt när midsommarafton närmar sig. Eller påsk. Eller jul.

Då brukar vi, som så många andra familjer, samlas för att under några dagar umgås, vila och – äta. I vårt fall på en stor gammal Gotlandsgård, som gjord för riktiga kalas. Men vad ska stå på borden?

Eftersom den här situationen har vuxit fram stegvis började vi fundera på att göra upp någon sorts mat-matris med röd-gul-grön kodning för vem som kunde och ville äta vad. Men det blev skittråkigt, för att uttrycka det milt. Dessutom ganska pinsamt i en familj där alla fem är ingenjörer; vi skulle ju komma att bli kallade familjen Excel.

Nästa steg blev att fundera på vilka rätter på midsommarbordet som kunde lagas på andra sätt och med andra ingerdienser än de vanliga. Så in på bordet kom sillinläggningar med aubergine som bas, köttbullar gjorda på nötblandingar, tångkaviar med gräddfil och hackad rödlök. Tidigare stod där redan rårörda bär istället för sylt till saffranspannkakan utan socker. Ganska gott, ganska krångligt.

Så tog vi nästa steg. Blandbord. Inget konstigare än så. Knytkalas, liksom. Alla lagar vad de vill ha i det stora köket. Rörigt, roligt och överraskande gott. Då finns både grillat och lax på bordet, som samsas med allehanda grönsaksröror, pajer och gratänger. För att inte tala om alla goda sallader och allt hembakt bröd.

Överraskande mycket midsommar, och väldigt mycket kalas. Kommer säker fungera perfekt även när Tomten bultar på dörren.