Stories och livet

Att leva med diabetes…

Vad kan jag skriva om diabetes, som inte redan har sagts?

Livet med sjukdomen är ju lika unikt och individuellt som var människa som existerar på vårt klot.

Och jag ska nu i korthet försöka förklara hur jag upplever min diabetes.

 

Den mentala biten.

Jag – diabetikern… har konstant dåligt samvete för allt och inget. Att jag rör mig för lite, äter fel, alltid är trött och orkeslös, inte har lust på sex, inte vill festa eller att jag inte kontrollerar blodsockret tillräckligt ofta.

Jag vägrar pump och faller med jämna mellanrum ner i depression och jagas av oro och ångest. För hur det ska gå, samt att leva med en kronisk sjukdom, som förutom att korta ner ditt liv, ger andra följder.

Skräcken av att aldrig veta om ett fall smyger sig på en under natten, eller dagen för den delen. Kommer det finnas någon som SER vad det är som sker?

Bitterheten gentemot sjukdomen kommer och går, precis som ilskan mot ödet som gav mig denna ”gåva”.

 

Så har vi det här med humöret, som är så omväxlande att normala människor nästan utvecklar ångest bara av att tala till mig, för de vet ju aldrig hur jag reagerar, det vet jag inte själv heller för den delen. Och det gör det svårt att föra en bra dialog eller umgänge, för de kan tro att jag blir arg eller sur, ledsen, glad eller ointresserad. Vilket jag inte är, men låter dock arg, frustrerad, ledsen eller kvittrande glad. Denna ”press” att hålla sig ”normal” hela tiden, att spela glad och avslappnad, fastän kroppen är förvirrad, trött och less, kräver enorma krafter av en.

 

Sex… är underbart! Om sockret är bra, dvs, annars är det dåligt. Lusten finns, men kroppen svarar inte. Knoppen är upptagen med att analysera hur kroppen reagerar och så blir det pannkaka av alltihop, samt hur det ständigt dåliga samvetet gör allting värre.

 

Mat och dryck, ah, vad vore väl livet utan det? Men se, även där finns problem. Vad är bra, kontra dåligt? Hur mycket av ditten eller datten SKA/FÅR/FÅR INTE jag äta eller dricka?

Att hela tiden tänka på vad som höjer eller sänker värdena.

… hm, tittar de inte lite argt på mig för att jag tar en bit tårta?

Hög kontra låg. Det är summan av mitt liv med diabetesen, känns det som, för det är de tankar som snurrar mest i skallen. Och det är även det som styr hur mycken tid som tillbringas med att leta toalett vart än går. För det ska ni ge er på, mina värden bestämmer hur ofta jag måste springa på toa, både när det gäller ettan och tvåan.

 

Diabetes är inte bara en sjukdom, det är hela ens liv, alla i din närhet drabbas. Och tro inte att det lilla jag skrivit, räcker till att beskriva det hela.

Det är vad det är, det enda jag kan göra är att lära och acceptera faktum och leva mitt liv så gott jag kan.